farbror doktorn

Mycket har hänt denna vecka.
Det har varit påsk, vilket betyder mycket mat och godis. Känns lite som man rullar fram.
I måndags var vi på vårt första oplanerade läkarbesök med B. Han har varit förskyld i över tre veckor och i torsdags började han hosta, vilket sen bara blev värre och värre. I måndags tyckte jag det pep i bröstet näör han andades, och eftersom jag själv har astma blev jag såklart rädd och tänkte att såklart han har astma! Han fick andas lite syrgas (som han gjorde så bra, sköterskan sa att barn brukar skrika som galningar men han bara skrattade=) efter det mådde han mycket bättre. Vi fick luftrörsvidgande hostmedicin utskriven och dom sa att vi kunde komma tillbaka närsom helst och andas lite i maskinen om vi ville =)
Nu mår han bättre och vi hoppas hostan försvinner snart.

Idag är D iväg till uppsala för att göra en grej som han inte sett fram emot, och som egentligen är helt onödigt. Allt tack vare ett par knäppskallar (om man får säga så) Men hade det inte varit för dom hade han aldrig behövt göra detta. Jag håller tummarna för att det går snabbt och smidigt och att inte inte blir nåt tjaffs. Tråkigt egentligen natt bet ska behöva bli såhär, men har man inget filter mellan hjärnan och munnen (som min bror så fint sa =) så kan man väl inte förvänta sig annat.

En tung dag

Igår var en mycket tung dag.
Jag fick ett samtal på förmiddagen att en person som står mig väldigt nära var mycket sjuk.
Ambulansen hade hämtat honom på natten och det var inte riktigt säkert om han skulle klara sig.
Hela dagen gick utan att vi fick veta vad det exakt var för fel.
Jag hade ingen bil, så jag kunde inte ta mig någonstans heller.
Vid halv 9 på kvällen fick jag veta att han mådde bättre, men han är fortfarnade inte bra.

Det känns tungt i kroppen, jag känner mig trött och förvirrad. Det är en hemsk känsla att inte veta vad som kommer att hända, hur det här kommer att sluta.
Det är bara att hålla tummarna och be till gud att han orkar ta sig igenom detta, annars går jag under.

Jag ska åka till sjukhuset och hälsa på, men jag är rädd att jag inte kommer kunna hålla tårarna borta.

Nu kommer ni tycka ja e dum i huvudet...

... För det är tydligen vad man är om man inte älskar varenda millimeter av föräldraskapet.
Det är strängt förbjudet att prata om de dåliga sakerna med att vara förälder, gör man det är man en dålig mamma.
Men då får det väl vara så. Jag är så otroligt less på att alla ska försöka hålla minen och bara ösa ut rosor och hyllnigar till att vara mamma, det är inte så jäkla lätt alla gånger.. man måste få beklaga sig lite också. Det gör ju inte att man älskar sitt barn mindre!
Herregud! Jag råkade skriva på ett ställe att jag tyckte det var jobbigt att gå upp på nätterna, och direkt fick jag tillbaka att man minsan inte kan skriva så och bla bla bla... folk blev irriterade på att jag skrev det.
Får inte jag tycka att det är jobbigt att gå upp varje natt, när jag hade blivit van med att få sova hela nätter sen B var 2 månader. D jobbar i Umeå och jag är själv med B nästan hela veckorna, så det är jag som tar VARJE natt själv...
Dålig mamma eller inte, men så är det. JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT GÅ UPP PÅ NÄTTERNA!
Jag skulle aldrig vilja vrida tillbaka klockan till innan B var född, för han är det absolut bästa som hänt mig. Det är ju inte honom jag är trött på!

Ursäkta men jag blev lite upprörd!