Befarar det värsta

I tisdags när vi kom till dagis stod det stort på anslagstavlan: Det går Vattkoppor på avdelningen! Jippi tänkte jag, då är det väl bara en tidsfråga innan dom kommer.. Just nu känner jag inte för att ta han om två ungar med vattkoppor själv, eftersom D jobbar som han gör. Plus att inte nu i helgen, men nästa så är det kusinträff. Någon som bara händer vart 5e år och eftersom släkten är utspridd i tre länder (Sverige, Danmark och Island)  så är det 15 år sen det var i sverige och jag har inte varit med på någon sen det var här sist. Så det vill man ju inte missa, men jag tror inte det är så populärt att komma dit med prickiga barn =)
Hur som helst, i morse vaknade vi snoriga hela bunten och B hade lite feber så nu är det väl bara att vänta på prickarna... Suck.

Midsommar firade vi med Ds familj, precis som vi brukar. I år var det lugnt bara  närmaste familjen som åt gott och hade trevligt.

Sonen har kommit in i en elak fas av trotsen. Han ska slåss och sparkas och bitas, något han aldrig tidigare gjort. Hoppas det inte håller i sig.